http://mediekritik.lege.net/

Leif Erlingsson

Länk hit: http://mediekritik.lege.net/viewtopic.php?p=184#184

"By way of deception, thou shalt do war"

"By way of deception, thou shalt do war"
Motto of the Mossad

Israel måste nog vara det mest perfekta propagandanumret någonsin!

De har icke deklarerade strategiska kärnvapen i klass med Frankrike och England. Men ingen protesterar. Man vill väl inte bli skälld för att vara "anti-semit"...

Isrealisk rasism emot araber vågar ingen skriva om, för man vill väl inte bli skälld för att vara "anti-semit"...

Isrealisk säkerhetstjänsts BEVISADE delaktighet i 11 september 2001-händelserna mot World Trade Center byggnaderna är det ingen som vågar skriva om, för man vill väl inte bli skälld för att vara "anti-semit"...

Israel tycks stå över all granskning.

Nu ska vi som sedelärande historia studera vad som hände Johannes Wahlström när han trots detta modigt granskade Israel-lobbyn i Sverige:

Länk till Johannes Wahlströms Ordfront artikel "Israels regim styr svenska medier", med tack till Google. Den finns även hos Folket i Bild/Kulturfront, 2005-11-28

Reaktionen i vårt kära Sverige blev:

Ordfront medger förvanskade citat

Etc.

``Enligt Johan Berggren finns det inga planer på att anlita Johannes Walhlström igen. Man kommer också att ta fram en publiceringspolicy för att undvika framtida misstag.''Kunde det sägas tydligare? Sensmoralen är att i Sverige ska man lära sig att hålla käft! Den som talar förlorar jobbet! Talar om Israel-lobbyns oerhörda makt, alltså. Man kan undra om det är Israel som styr inte bara världen/USA, utan även Sverige?

Med författarnas tillstånd publiceras här nedan några fler texter om denna lobbys makt.

Ett praktbevis på lobbyns makt

Efter att Johannes Wahlströms lysande artikel om hur lobbyn tystar journalister går nu flera intervjuade ut och kräver en ursäkt. Efter att artikeln publicerats verkade dessa "felciteringar" inte vara allvarliga nog för att journalisterna ska höra av sig till Ordfront redaktion. Nej, det krävdes att ledande försvarare av Israels apartheid gick ut i Expressen och tydliggjorde att lobbyn skulle angripa dem för felsteget att inte lyda Israel.

Det fungerade. Över en månad efter att artikeln publicerats går de intervjuade genast ut och kräver en ursäkt, känner sig felciterade och tar avstånd från artikeln. Som tydligt framgår är det ett hårt fördömande vi talar om - deras rädsla går inte att ta miste på. Det är som om deras liv står på spel (eller åtminstone deras jobb).

Men stämmer det inte att Lotta Schullerqvist helt enkelt inte vågade intervjua hjälten Mordechai Vanunu av rädsla för Israel repressalier? Stämmer det inte att Israel skickat hem "partiska" journalister? Är det lögn att DN inte vågade publicera Donald Boströms bilder på uppsprättade palestinier av rädsla för problemen som bilderna skulle orsaka?

Journalisternas rädsla är ett praktbevis på att Ordfront-artikeln är sann. När journalister anklagas för att inte kunna skriva fritt blir givetvis inte deras redaktörer glada. Antingen så tvingas de eller känner sig tvingade att ogiltigförklara påståenden, annars står jobbet på spel.

Som Herman Lindqvist påpekade vågar få skriva om den öppna rasismen i Israel eftersom de då " blir omedelbart giftbesprutade av mäktiga och inflytelserika pro-israeliska lobbygrupper. Då är det bekvämare att tiga." (http://aftonbladet.se/nyheter/0011/26/herman.html)

Det intressanta är att det i Schullerqvists svar (som publiceras på en blog tillhörande en av terroristerna som vandaliserade konstverket på Sjöhistoriska museet) endast tycks finnas en felaktighet från Ordfronts artikel: slutcitatet är inte hämtat från en israeliska professor. I övrigt har väl ingen sagt att hon behöver skriva under artikelförfattarens åsikter?

Peter Löfgren "rättelse" är inte heller något att hänga upp i granen. "Hitta fem fel" har blivit hetsjakt för att även fortsättningsvis få rapportera från Israel. ``Självklart måste jag försöka ta mig förbi alla hinder på väg till händelsernas centrum, men jag har aldrig talat om att "inte acceptera ockupationsmakten".'' Nej, precis. Det handlar om att acceptera ockupationen. Det är därför vi så sällan får läsa om Israels apartheid.

Uppståndelsen och fördömandet av artikeln är ett praktbevis på att rädslan för lobbyn är stor. Det krävdes att lobbyn drog i gång ännu en kampanj för att journalisterna skulle "upptäcka" de påstådda felaktigheterna. Det är ett praktbevis på att artikeln innehåll är sant - det finns en rädsla för lobbyn bland svenska journalister.

Kristoffer Larsson

kristoffer.larsson@sobernet.nu
(Publicerat med tillstånd.)

Med "antisemitismen" som politiskt vapen
2005-12-22
Av Lasse Wilhelmson

"Det är grundläggande att judarnas lidande ... försämras ... detta kommer att underlätta förverkligandet av våra planer ... jag har en utmärkt idé ... jag kommer att uppmuntra antisemiter att likvidera judisk rikedom ... Antisemiterna kommer således att hjälpa oss förstärka förföljelse och förtryck av judar. Antisemiterna kommer att bli våra bästa vänner."
Theodor Herzl, sionismens officielle grundare 1897, Dagbok, del 1 sida 16.

Att kritisera Israels "misstag" går an. Men att ifrågasätta Israel som Judisk stat vars rasistiska apartheidsystem gör icke-judar till andra klassens medborgare - det går inte an. Det spelar liten roll om det sker på saklig grund. Få är de som utan judisk släktbakgrund offentligt vågar detta. Det beror på rädslan för att bli anklagad för att vara "antisemit".

Många pratar om vikten av att avväpna länder som har kärnvapen. Inte USA eller de med USA lierade, men väl de så kallade skurkstaterna, särskilt Iran som ännu inte har några. Nästan aldrig nämns att Israel sedan länge förfogar över kärnvapen. Än mindre att detta skulle utgöra något hot mot omvärlden, trots långt gångna planer på att bomba Iran. I dagspressen förekommer hård kritik av olika religioner, i första hand islam, men aldrig av judendomen. Katolsk maktutövning genom lobbying eller påvens uttalanden i politiska frågor är helt legitimt att diskutera och kritisera. Boernas makt i tidigare Sydafrika bekämpades av en hel värld. Inte för att de är en "ras" med icke önskvärda egenskaper, utan för att de var den sociala grupp som i eget intresse skapat och förvaltat ett rasistiskt apartheidsystem. Liknande kritik drabbade de så kallade roddarna i tidigare Rhodesia.

Alla sociala, religiösa eller etniska grupper av olika slag värnar om sina särintressen. Det uppfattas som helt legitimt att deras företrädare gör sitt bästa för detta, liksom det är helt legitimt att kritisera dessa särintressen, i synnerhet om de strider mot allmänintresset. Men så snart man kritiserar judiska organisationer och dess företrädare, är den legitimiteten så gott som bortblåst. Om man nämner "judisk makt" sätter de flesta hjärtat i halsgropen. Att diskutera "zigensk makt" eller snarare maktlöshet, går dock bra. Det "judiska" har blivit tabu. Det gäller i synnerhet kombinationen av begreppen "judisk" och "makt". All slags makt må genomlysas och diskuteras, ifrågasättas eller förkastas - men inte den judiska som regelmässigt framställs som icke-existerande, eller förtigs.

Inom Palestinarörelsen i Sverige sprider sig en ängslan för att använda "judisk" som prefix till bosättningarna, staten Israel, eller dess apartheidsystem, trots att detta är det korrekta. Till exempel är bosättningarna "judiska bosättningar" just därför att endast judar får bo där. De är inte israeliska, då icke-judiska israeliska medborgare inte får bo där. De är inte heller sionistiska, då många sionister inte är judar. Det har gått så långt att en ledande palestinaaktivist i Sverige energiskt förnekar att det alls finns några motsättningar mellan judar och palestinier, trots att Israels grundlag om återvändande gör alla judar i hela världen till presumtiva fiender till palestinierna. Har man en judisk mor, eller annan judisk släktbakgrund, har man rätt till det land som tagits från de fördrivna palestinierna. Det är svårt att tänka sig en mer fundamental motsättning.

Oviljan mot att diskutera judendomens betydelse för sionismens olika uttrycksformer i dagens Israel, gör att det blir omöjligt att förstå varför Israel inte kunde nöja sig med först cirka 50 (FN:s förslag till delningsplan 1947) och sedan cirka 80 procent av Palestina (1967 års stilleståndslinje). Varför en socialdemokratisk premiärminister kunde beordra sina soldater att knäcka benen i kroppen på stenkastande barn. Att statliga prickskyttar numera systematiskt dödar eller lemlästar palestinska ungdomar som protesterar mot den så kallade barriären. Och hur förstår man varför judar i Jerusalem kastar sopor på sina palestinska grannars bakgårdar och gator, spottar på palestinier, eller varför beväpnade och maskerade judiska bosättare under pågående "vapenvila" organiserar pogromer på obeväpnade palestinska bönder, kvinnor och barn och förgiftar deras dricksvattenkällor. Eller varför den israeliska "fredsrörelsen" och "vänstern" inte ifrågasätter det judiska apartheidsystem, utan vars omvandling en rättvis och varaktig fred är omöjlig. Få tror att allt detta beror på att judar är en "ond ras". Men, om man inte kan förklara det på annat sätt, ökar risken för att de få blir många. Ett sådant rasistiskt grundat judehat gynnas av den "antisemitism" som smetas på så gott som all israelkritik - för att inte tala om kritik av judendomen.

Sionismen är idag den dominerande uttolkningen av världsjudendomen, genom sina judiska församlingar. Denna uttolkning innebär en renässans för den medeltida nationalreligiösa judendomen som med sitt lagsystem Halaka är extremt fientligt till icke-judar, som inte betraktas som riktiga människor. Sionismen ses som en positiv förnyelse av judendomen av så gott som samtliga judiska församlingar världen över, vilka kräver en aktiv och positiv inställning till den judiska staten av sina medlemmar. Endast i det perspektivet kan ovan nämnda beteenden förstås. De flesta judar i diasporan är dock "lyckligt" omedvetna om detta, men utnyttjas av sina sionistiska ledare och rabbiner.

Politik och religion är idag sammansmälta i staten Israel. Därför anklagas de, som förespråkar att Israel skall vara en sekulär demokrati i stället för en judisk stat, för att i själva verket vilja kasta judarna i havet. De flesta judars identitet är idag förbundna, inte med Israel, utan med dess karaktär av judisk stat. Detta leder till en grundläggande motsättning i deras identitet: Att stödja den judiska apartheidstaten och samtidigt förespråka demokrati i de länder de själva lever. Att förneka eller släta över Israels politik blir då ett sätt att bevara identiteten intakt. Våldsamma ogrundade angrepp med "antisemitismen" som vapen på allt som blottlägger denna motsägelse är den metod som används. Ett världsberömt exempel på detta var när Israels förre ambassadörs vandaliserade konstinstallationen Snövit i Stockholm förra året.

Risken för att bli stämplad som "antisemit" om man är icke-jude, eller "självhatare" om man har judisk släktbakgrund, skapar en självcensur hos de flesta som är kritiska mot Israels politik eller mot effekten av judiska och kristna sionisters framgångsrika lobbying i USAs utrikespolitik. Det är de så kallade israelvännerna, främst ledande företrädare för de judiska organisationerna, som påtagit sig rollen av att vara de främsta uttolkarna av begreppet "antisemitism". En roll få vågar ifrågasätta, just för risken att själv få denna smet kletad på ryggen. Begreppet "antisemit" utvidgas hela tiden. Numer räcker det med antydningar som "nästan antisemitisk" eller "antisemitiska beröringspunkter" för att självcensuren skall slå till. Att påvisa dessa förhållanden anses ofta vara farligt, då det kan leda till att "antisemitismen" ökar. Detta i en västvärld där islamofobin är ett betydligt större problem.

Judar är med rätta stolta över de stora framgångar som judar nått inom så gott som alla samhällsområden. Det gäller inom konst och vetenskap, men inte minst inom massmedia, ekonomi och politik. I Israeliska tidningar kan man läsa om den framgångsrika "likudiseringen" av buschadministrationen och förtjusningen över att den israeliske ministern för diasporan är Buschs nya favoritförfattare och tomte i Vita Huset. Där frukosterar flera av de ryska oligarkerna som också har israeliskt medborgarskap. Det finns även en skrytkultur kring detta bland judar. Men så snart en israelkritiker påvisar exakt samma förhållanden blir denne omedelbart anklagad för att saluföra "antisemitiska konspirationsteorier" och utdefinierad från all diskussion.

Religiöst har judarna sedan länge haft totalentreprenad som "Guds utvalda folk" med "biblisk rätt" till minst Palestina. Landet mellan Nilen och Eufrat som gud skänker Abraham i deras förbund, symboliserat i Israels flagga. Politiskt har sionismen lyckats reducera nazisternas krigsförbrytelser till ett Holocuast endast för judar. Genom att framställa sig som mänsklighetens största (och enda?) offer förutsätts man ha särskilda moraliska rättigheter. Detta är den framgångsrika metod som används för att rättfärdiga och dölja folkmordspolitiken gentemot palestinierna.

"Antisemitismen" används för att hindra kritik mot Israels fullföljande av sionismens mål att göra minst hela Palestina till en Judisk stat. Men först skall "fred" skapas med några inmurade - snart förtvinade - palestinska reservat på cirka 10 procent av ursprungliga Palestina. Vi är nästan där nu.

Lasse Wilhelmson

(Publicerat med tillstånd.)

Leif Erlingsson

Länk hit: http://mediekritik.lege.net/viewtopic.php?p=185#185

Inte bara Israel/Mossad, även CIA

Andreas von Bülow - han var försvarsminister i Västtyskland under återföreningen och fick djup inblick i båda blockens säkerhetstjänsters inre arbete, en inblick som han fördjupade ytterligare av eget intresse, och han har även varit teknologi och forskningsminister - hävdade i ett föredrag i Finland den 11 september 2005 att över 2000 journalister i västeuropa mer eller mindre står i beroendeställning till CIA. Han hänvisade därvid till "the Pike commission report". Jag har nämnt detta i en kommentar "I sinnet är svensken redan förslavad" på min blogg. Där finns även länk till föredraget.

Det ska sägas att Andreas von Bülow i mångas ögon inte har någon trovärdighet. Detta är ett öde han delar med en snabbt växande kader av forna diplomater, säkerhetstjänst-analytiker, politiker, vetenskapsmän och andra analytiker, som ifrågasätter den officiella verkligheten kring 11 september 2001 händelserna. På länken ovan finns en lång lista på sådana tunga namn, som offentligt har tagit avstånd från den officiella, ska vi kalla den "Humpty Dumpty" historien, som vardande fullständigt orimlig. Istället menar många att 11 september 2001 ska ses som psykologisk krigföring som genom sitt upplägg manipulerat oss alla - mig också - att följa skriptet för hur vi skulle reagera. Att först i efterhand börjar en minoritet ifrågasätta medan flertalet går vidare till andra ämnen: Operationen blir lyckad! Jag kommenerar detta något mer här, klicka.

Men oavsett det, vi har Israel-lobbyn som på svensk mark bedriver mycket stark påverkan på vad som sägs i det offentliga rummet. Dessutom har vi CIA-influerade journalister, om vi ska tro att uppgifterna från "the Pike commission report" fortfarande är riktiga.

Med så oerhört starka opinionsstyrningsresurser i Sverige från USA och Israels sida, hur kan man gå runt det? Jag tänker att man måste arbeta genom små medier, utanför styrda riksmedier. Utanför TV/Radio och de större tidningarna. Genom alla dessa 1000-tals medlemsorgan som finns i Sverige.

Leif Erlingsson

Läs en utmärkt artikel om självcensur av Aftonbladets Åsa Linderborg.

Den slutar:

``Det värsta Ordfront magasin kan göra nu är att släppa politiskt känsliga frågor i hopp om att bli godkända av mittfåremedia.''

11-09-01.blogspot.com · Guest

Åsa Linderborgs artikel är säkert utmärkt - men hon missar en del. Hon skriver:
Wahlström uppger till exempel att Rafael Harpaz, informationsansvarig vid israeliska ambassaden, besökte TT:s redaktion i Stockholm bara för att säga att den israeliska regeringen har "noggrann koll på den svenska pressen".

Hon missar datumet för besöket!
Den 10 september 2001 kommer israeliska ambassadens pressansvarige, Rafael Harpaz in på TT:s redaktion i Stockholm.

Alltså dagen före 11 september 2001 - en dag vi alla fick lära oss att minnas.
Se vidare: http://mediekritik.lege.net/viewtopic.php?t=80

Vad Åsa Linderborg mer missar - kanske inte fick plats i artikeln - är att det inte bara handlar om svensk press:
Samtidigt, i Israel, förklarar pressministeriets chef Danny Seaman att man börjat bojkotta "israelfientliga" journalister. Washington Posts korrespondent Lee Hockstader åker hem, The Guardians korrespondent Suzanne Goldenberg blir omplacerad. BBC:s palestinska reportrar förvägras pressackreditering och en stor konflikt bryter ut mellan kanalen och regeringen, där parterna bojkottar varandra. Under sommaren 2002 eskalerar kampanjen och innefattar nu även CNN. Ted Turner, CNN:s grundare, frågar sig i en intervju i The Guardian om inte israeler och palestinier trots allt terroriserar varandra. Det samlade motangreppet riktas mot kronjuvelen CNN, kanalen är antiisraelisk och antisemitisk heter det från regeringens håll. Israels största kabelleverantör YES hotar med att byta ut CNN mot Rupert Murdochs mer inställsamma FOX. Kanalens chefer samlas till krismöte och förnekar gemensamt att de skulle vara pro-palestinska, snarare tvärtom säger, de. De lovar bättring och sänder som kompensation tio avsnitt om efterlevare från självmordsattacker.

Här finns artikeln av JOHANNES WAHLSTRÖM: Israels regim styr svenska medier

Det finns andra artiklar i Aftonbladet - här en ledare som kräver en kärnvapenfri zon i Mellersta Östern och initiativ från svenska politiker:

[Red.:

Uran i Iran skrämmer : Aftonbladets LEDARE

http://blog.lege.net/redirect/uran_i_iran_skrammer.html

]

Israel bombar troligen inte. Tekniken räcker inte och människooffren skulle bli skrämmande många.

Israel bombar troligen inte skriver Aftonbladet i sin ledare. Det går att ta reda på lite mer om hur Israel skaffat sig kärnvapen:
http://www.fas.org/nuke/guide/israel/nuke/

Det går att läsa hur Israel fått ubåtar från Tyskland som kärnvapenbestyckats:
http://www.globalsecurity.org/wmd/world/israel/sub.htm
http://www.guardian.co.uk/israel/Story/0,2763,1061399,00.html
http://www.commondreams.org/headlines03/1012-02.htm
http://www.haaretzdaily.com/hasen/pages/ShArt.jhtml?itemNo=264394&contrassID=2&subContrassID=1&sbSubContrassID=0
http://www.israeli-weapons.com/weapons/naval/dolphin/Dolphin.html

11-09-01.blogspot.com · Guest

Det går att i Dagens Nyheter läsa hur Israels ambassadör i Sverige handgripligen angriper den svenska yttrandefriheten:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1265&a=224094
• Israels ambassadör återvänder hem i mars
• Mazel skonar Persson i ny attack
• Porträttet: Dror Feiler- van vid politisk hetluft
• "Det här är ett oacceptabelt beteende"
• Israels ambassadör ångrar ingenting
• Porträttet: Zvi Mazel har sett värre saker
• Ambassadören stöds av Israels regering
• Attack mot konstnärlig ledare
• Regeringen tillbakavisar Israels krav
• Sharon stöder ambassadören
• Israel kräver att konstverket ska bort
• Journalistvimmel på Historiska museet
• Israels ambassadör kallas till UD
• Israel hotar att hoppa av folkmordkonferens
• Ambassadör förstörde konst

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=223720&previousRenderType=1
Ambassadör förstörde konst
Israels ambassadör i Sverige, Zvi Mazel, förstörde på fredagskvällen ett konstverk, en installation av Dror Feiler och Gunilla Sköld-Feiler, vid vernissagen av utställning Making Differences.

Det går att läsa mera här:
http://susning.nu/Sn%F6vit-aff%E4ren
1.1 16 januari
Den 16 januari 2004, en dryg vecka innan den av Regeringskansliet organiserade internationella folkmordskonferensen [Stockholm International Forum]?, saboterade den israeliska ambassadören Zvi Mazel ett konstverk på Historiska museets innergård. Orsaken var att konstverket, Snövit och sanningens vansinne, handlade om en palestinsk självmordsbombare, och Mazel tolkade det hela som att konstverket var antisemitiskt och hyllade terroristangrepp mot Israel.

1.4 19 januari
Dagens Nyheter publicerar den 19 januari 2004 [Den fullständiga texten till "Snövit och sanningens vansinne"], samt en analys där man förklarar att [Sharon vill försvaga Sveriges trovärdighet]. Dessutom kritiserades SL för att ha fört in reklam där det fanns en bild på mörderskan med texten "God made me do it". Denna reklam tas sedan bort från Stockholms tunnelbana.

Zvi Mazel förklarar sig inte ångra någonting, och säger att Israel vill att konstverket tas bort. Huruvida Israel annars hoppar av folkmordskonferensen framgår inte.

Det råder delade meningar om huruvida Mazel hade planerat sabotaget eller ej. Till UD säger han att hans beteende var spontant och att han "inte kunde tro det han såg", medan han till Ha'aretz säger att han "had planned his protest ahead of time". Ha'aretz lyckas dessutom röra till det något med förnamnen: "...an installation piece made by former Israeli Dror Feiler, now a Swedish citizen, and his Swedish wife Gunnar".

1.5 20 januari
Thomas Nordanstad meddelar Storstockholms Lokaltrafik att de affischer i Stockholms tunnelbana som gör reklam för utställningen skall tas ned.

Och det finns även att läsa i Aftonbladet:
Mordhot mot museet konstnärlige ledare
”Det beteende som ambassadören gav uttryck för oacceptabelt” Samordnings- minister Pär Nuder kommenterar konstbråket
Sharon hyllar ambassadören "Jag ringde och tackade honom"
UD griper in i konstbråket Ambassadören måste förklara sitt raseriutbrott
En toppnyhet världen över

http://www.boykotisrael.dk/sharon_hyllar_ambassadoeren.htm
Sharon hyllar ambassadören
"Jag ringde och tackade honom"
Premiärminister Ariel Sharon hyllar Israels ambassadör i Sverige för att han förstörde ett konstverk på Historiska museet i Stockholm.
– Hela regeringen står bakom ambassadören, säger Sharon.
Israels Sverige-ambassadör, Zvi Mazel, blev ursinnig när han såg konstverket ”Snövit och sanningens vansinne" på Historiska museet i Stockholm i fredags.

http://www.tribuneindia.com/2004/20040118/world.htm
Israel's Ambassador to Sweden Zvi Mazel (L) argues with artist Dror Feiler (R) at Stockholm’s Museum of National Antiquities, where Mazel damaged an artwork on Friday, in this grab taken from video. Ambassador Zvi Mazel demolished the piece "Snow White and the Madness of the Truth", which depicts a Palestinian suicide bomber, at the opening of the art exhibition "Making Differences" on Friday. — Reuters photo

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,420532,00.html

Konstnärerna Gunilla Sköld Feiler och Dror Feiler förstår inte ambassadörens raseri. Feiler är själv född i Israel och har gjort militärtjänst där.