|
|
http://mediekritik.lege.net/
Mediekritik diskussioner
 FAQ  Search  Memberlist  Usergroups
 Register
|
 Profile  Log in to check your private messages  Log in |
| OBS att texter som är äldre än några dagar gamla ofta spärras för editering, så att länkar hit garanteras referera till det avsedda materialet. |
| Cookies: Liksom många websiter använder denna cookies och/eller liknande teknologier för att förbättra användbarheten, men det går att blockera cookies i sin webbläsare och ändå läsa siten. En cookie är en liten datafil som sparas i den enhet du använder för att läsa siten. Vi kan använda både tillfälliga cookies och sparade cookies. Om du läser siten godkänner du att cookies används. |
|
| View previous topic :: View next topic |
| Author |
Message |
Alexander Chamberland/Red
Guest
|
 Posted: Tue, 2005 Oct 18 15:56:49 Post subject: Språkrör startar mediekritisk folkrörelse |
 |
|
PRESSMEDDELANDE
GRÖN UNGDOM
2005-10-03
Språkrör startar mediekritisk folkrörelse
I oktober, november och december åker Grön Ungdoms språkrör Alexander Chamberland på mediekritisk turné, med syftet att starta igång en utomparlamentarisk mediekritisk organisation. Bland orterna som kommer att besökas finns Stockholm, Trollhättan, Göteborg, Malmö, Uppsala, Bengtsfors och Linköping.
- Många är trötta på mediernas nyhetsprioriteringar. De vill se mer djupgående samhällsgranskning och mindre börsbevakning, terror som daglig sensation och kändisskandaler, säger Alexander Chamberland, språkrör Grön Ungdom.
- Intresset för att organisera sig i ett mediekritiskt nätverk är stort. Redan nu, innan turnén påbörjats, har 60 personer anmält att de vill vara aktiva, fortsätter Chamberland.
Organisationens främsta syfte är att få upp mediekritik på den politiska dagordningen genom opinionsbildning. Planen är att starta i februari/mars 2006. Formerna för organisationen är ännu ej fastlagda.
En artikel om behovet av en mediekritisk folkrörelse finns i Dagens ETC: http://www.etc.se/radikala/templates/template_89.asp?number=53435
Kontakt:
Alexander Chamberland, språkrör Grön Ungdom, 0704-36 86 91
________________________________________________________________
Vi behöver skapa en mediekritisk folkrörelse!
Publicerades som ledare i Dagens ETC 05-09-02 under rubriken "Dags att göra upp med media".
Texten © författaren. För eftertryck krävs tillstånd från författaren. Men om du vill skriva ut och läsa artikeln eller ge den till en god vän går det givetvis bra. De är till för att spridas.
05-09-02
Dags att göra upp med media
Mediefrågan har utvecklats till Sveriges viktigaste demokratifråga. Idag ägs massmedierna framförallt av tre mediekoncerner. Dagstidningarna har blivit beroende av reklam för att finansiera sin verksamhet och vi kan tydligt se hur mediernas vinstintresse allt mer får styra över viljan att granska makthavare inom stat, näringsliv och andra medier.
Samtidigt är det idag enormt svårt för små oberoende medier att konkurrera med de stora mediekoncernerna som ofta äger filmbolag, veckotidskrifter, dagstidningar, bokförlag, tv-kanaler och musikförlag.
Störst är Bonniers som bland annat äger TV4, GT, Mix Megapol, Veckorevyn, Amelia, Expressen, DN, Dagens Industri, Stockholm City, Sydsvenska Dagbladet, filmbolaget SF, samt flera bokförlag. Mest bekymrande är dock kanske att de även ger ut Stora Journalistpriset, äger Resumé, som är Sveriges största mediegranskande tidning, samt kontrollerar tidskriftsdistributören Tidsam, som nästintill har monopol på tidskriftsdistribution.
Trots denna maktkoncentration är Sverige fortfarande en av de få demokratierna som saknar en lagstiftning mot ägarkoncentrationen i media.
Till och med länder som Italien och USA har det. I värsta fall kan detta leda till att alla Sveriges medier - förutom public service - köps upp imorgon bitti. Risken finns alltså att mediemogulen Rupert Murdoch, vars alla 175 tidningar pläderade för Irakkriget, i framtiden kommer att kontrollera det svenska medieutbudet. Den risken bör vi inte ta och om demokratin i Sverige ska kunna kallas för välfungerande måste makten över medierna spridas.
Idag utgör medierna en industri, där vinst är det enda målet. Jag menar att media borde vara ett demokratiorgan, med syftet att vara forum för debatt och bestå medborgarna med kvalitativ samhällsinformation.
Tidningarna måste skapa medel för en kvalitativ och djupgående journalistik (vilket är kostsamt), där strukturella analyser får gå före den senaste skandalen.
Vi systemkritiker måste börja inse att för att förändra samhället så måste vi förändra medierna, då det är de som har makten över människornas tankar. Det handlar om att vända den borgerliga likriktningen som finns i dagens medier (81 procent av Sveriges dagstidningar är borgerliga) och skapa en medial mångfald. En mångfald bestående av ett flertal små oberoende medier, med en rad olika politiska och kulturella inriktningar.
En mångfald där fler människor med olika sociala bakgrunder och syn på samhället får komma till tals. En mångfald som främjar demokratin och ett samhälle där människor får de medel som behövs för att ta ställning till olika samhällsproblem. Denna vision är bara möjlig om vi jobbar aktivt för att uppnå den.
Min bild är att det behövs en stark mediekritisk folkrörelse. I oktober, november och december åker jag på en mediekritisk turné, med målsättningen att starta igång ett partipolitiskt obundet mediekritiskt nätverk på nationell nivå. Formerna är en så länge oklara men frågor som nätverket kan tänkas arbeta för är en lagstiftning mot ägarkoncentrationen i media, införandet av en public service-tidning på riksnivå, som inte styrs av vinstintressen eller är beroende av reklampengar, samt en höjning och omfördelning av presstödet så att mer går till små och nystartade tidningar, inklusive nättidningar. Viktigast är dock kanske att det startas ett forum för idédebatt och att vi skapar verktyg för att föra upp mediefrågan på den politiska dagordningen, där den hör hemma.
Om en annan värld ska bli möjlig, är en förändring av medieutbudet nödvändig. Världen består av berättelser. Idag berättar medierna mer om börsen än svältkatastrofer. Världen är större än nakenchocker, Stockholmsbörsen och sensationella terrorangrepp. Vi måste befria våra sinnen från maktens berättelser och ta upp kampen för att föra fram vår alternativa berättelse om hur världen ser ut.
Alexander Chamberland,
språkrör Grön Ungdom
________________________________________________________________
Public service nödvändig som folkets röst
Publicerades som ledare i Dagens ETC 05-09-02 under rubriken "Dags att göra upp med media".
Texten © författaren. För eftertryck krävs tillstånd från författaren. Men om du vill skriva ut och läsa artikeln eller ge den till en god vän går det givetvis bra. De är till för att spridas.
05-02-11
Public service nödvändig som folkets röst
I en sann demokrati måste ägandet av media och makten över media finnas närmare folket, skriver Grön Ungdoms Alexander Chamberland.
Aldrig förr har ägandet av Sveriges medier koncentrerats till så få stora medieföretag. I skrivande stund har köpslåendet om makten över TV 4 mellan mediejättarna Schibsted och Bonniers precis avslutats. Föga förvånande blev det redan mäktiga medieföretaget Bonniers, som äger uppskattningsvis omkring 30 procent av Sveriges medieutbud, som fick behålla kontrollen över tevekanalen.
Mediemakten, makten över människors tankar, har förvandlats till ett marknadsmässigt spel där ekonomisk vinst är målet och viljan att nå ut med oberoende samhällsinformation för längesedan övergetts.
Sverige är fortfarande en av de få demokratierna som saknar en lag mot mediekoncentration.
Ägarkoncentrationen inom media har lett till en åsiktskoncentration där enbart en privilegierad elit har den reella möjligheten att uttrycka sig i medierna. I detta mediesverige har public service en oerhört viktig roll att fylla som icke-kommersiell granskare av makthavare inom såväl politiken som medierna och storföretagen.
Den 1 februari deltog jag på SVT:s public service-dag i Stockholm. Seminariets huvudpunkt var framtidens public service. Medieföretagens lobbyism utgör ett stort hot mot public service och Bonniers deltar just nu i en samlad lobbykampanj på EU-nivå för att radikalt minska storleken på public service.
Många på seminariet menade att lösningen var att public service ska fortsätta följa den globala trenden och svara på hotet genom att bedriva jakt på tittarsiffror.
Jag menar dock att public service inte ska försöka anpassa sig efter de kommersiella medierna, utan istället bevara sin särart.
Honnörsord som samhällsgranskning, oberoende och försök till att skapa aktiva samhällsmedborgare bör prägla public service programutbud.
Public service ska inte bli som de kommersiella medierna, utan istället utgöra en tydlig motvikt till detsamma.
Könsmaktsordningen inom media är oerhört tydlig. På seminariet hölls alla fem föreläsningar i storgrupp av män.
Enligt Maria Edströms rapport om mediebilden av kvinnliga chefer är det vanligt förekommande att kvinnliga chefer som lyckas med att omorganisera ett företag medierna kallas för "städgummor", medan det heter att manliga chefer som lyckas med detsamma "reder ut stormen."
I SVT:s Aktuellt är cirka 75 procent av intervjuobjekten män. Som feminist känns det självklart för mig att kräva att public service tar ett tydligare ansvar för ett jämställt utbud och arbetar aktivt för att lyfta fram kvinnor.
Min vision för framtidens medieutbud i Sverige är en stark och kvalitetssäkrad public service samt ett antal decentraliserade medier med en mångfald av politiska och kulturella inriktningar.
Kanske kommer vi då äntligen att ha uppfyllt målet om att ersätta storföretagens mediesverige med ett folkets media där fler samhällsgrupper får komma till tals.
Medierna bör trots allt vara folkets demokratiorgan och inte bara en inkomstkälla för storföretagen.
I en sann demokrati måste ägandet av media spridas och makten över media finnas närmare folket.
Alexander Chamberland,
språkrörskandidat Grön Ungdom
________________________________________________________________
Red: Dessa texter återpublicerade ovan med Alexander Chamberlands godkännande. |
|
| Back to top |
|
 |
Alexander Chamberland/Red
Guest
|
| Posted: Tue, 2005 Oct 18 17:00:22 Post subject: Public service-tidning behövs |
|
|
Artikeln har förut publicerats i Stockholms Fria Tidning.
Varför medierna bevakar börsen bättre än svältkatastrofer
2005-09-18
Massmedierna har makten över människors tankar. I Sverige ägs massmedierna nästan uteslutande av tre storföretag: Schibsted, stenbecksfärens MTG och framförallt Bonniers (äger bland annat DN, Expressen, GT, Sydsvenskan, filmbolaget SF, Albert Bonniers förlag, Veckorevyn, Dagens Industri, Stockholm City, Mix Megapol, TV 4 och Sveriges största mediegranskande tidning, Resumé). Det är vinstintressena som styr dessa mediekoncerner och inte viljan att granska makthavare och bistå medborgare med kvalitativ samhällsinformation. Sedan 70-talet har lönsamhetskravet ökat från 10 procent till 30 procent. Samtidigt har medierna också gjort sig beroende av storföretagens reklampengar för att finansiera sin verksamhet. Bonnierägda DN får 70 procent av sin verksamhet finansierad genom reklam.
Det är inte bara det faktum att över 80 procent av Sveriges tidningar är borgerliga som gör att opinionsbildningen i medierna systematiskt är marknadsliberal. Än viktigare är kanske det faktum att de stora medieföretagen vill ha en politik som gynnar dem. Att släppa fram en grundläggande kritik mot konsumtionssamhället vore som att såga av sin egen gren. Mediekoncernernas intresse av att göra maximal vinst har utvecklats till en politisk agenda som är en kopia av den nyliberala "enda vägens politik" som dominerat vårt samhälle sedan 80-talet. I sina försök att vara objektiva anpassar sig journalisterna enbart efter det som anses vara normen i tidningar och teve.
Globalt sett har vi även kunnat se hur mediekoncernernas jakt efter vinst slagit över till fjäsk för diktaturer. Kina är ett land med en miljard medborgare och därmed en väldigt attraktiv marknad för de transnationella mediekoncernerna. När mediekoncernen Disney gjorde filmen Kundun, som starkt kritiserade Kinas ockupation av Tibet, stängdes de av från Kinas marknad i två år. Sedan dess har kritiken mot Kina i Disneys medier lyst med sin frånvaro. Mediemogulen Rupert Murdoch sägs dessutom vara en av de flitigaste middagsgästerna hos de kinesiska makthavarna. Precis som fallet är hos många andra transnationella storföretag, prioriterar de stora globala mediekoncernerna kortsiktiga vinstintressen framför mänskliga rättigheter.
Den ultimata konsekvensen av mediekoncernernas vinstjakt ser vi dock i den undermåliga journalistiken. Ytliga reportage premieras, då man enkelt kan skapa rubriker som fångar folks intressen, samtidigt som man slipper ägna sig åt tidskrävande grävande journalistik. Djupare analyser om svältkatastrofer eller andra strukturella problem tas helt enkelt inte upp. Det som ger mest profit är det som tar minst tid att producera och säljs till flest. Mediernas samhällsuppgift i en demokrati är i dagsläget försumbart.
Situationen i det svenska medielandskapet är demokratiskt ohållbar. Sverige är en av de få länderna som saknar en lag som begränsar ägarkoncentrationen i media och det är hög tid att vårt land skaffar det! Det behövs även en höjning och omfördelning av presstödet så att mer går till småtidningar och Internettidningar, samt införandet av en public service-tidning på riksnivå, vilket skulle innebära att åtminstone en stor tidning inte styrs av vinstintressen eller är beroende av reklampengar.
En medial bredd, med en mångfald av politiska och kulturella inriktningar är nödvändig i en välfungerande demokrati. Mediernas marknadsfundamentalistiska mentalitet utgör det förmodligen allra största hotet mot vår demokrati. För att en förändring ska bli möjlig krävs en radikal utomparlamentarisk rörelse för en medial mångfald, samt modiga politiker som vågar sätta sig emot mediemakten och inse att de faktiskt arbetar i allmänhetens - och inte massmediernas - tjänst.
Maktkoncentrationen inom medierna måste brytas snarast möjligt och medierna måste återigen börja prioritera samhällsgranskning framför vinstintressen. Vill vi förhindra uppkomsten av en marknadens diktatur måste vi arbeta snabbt. Det är bråttom, men inte för sent.
Alexander Chamberland
Språkrör Grön Ungdom
________________________________________________________________
Artikeln har förut publicerats i Stockholms Fria Tidning.
Public service-tidning behövs
Debatt: Mediakritik
2005-09-17
I jakten på profit drar sig inte media för att fjäska för vem det vara månde. Att kritisera konsumtionssamhället vore att såga av den gren man sitter på, skriver Alexander Chamberland.
Massmedierna har i hög grad makten över människors tankar. I Sverige ägs massmedierna nästan uteslutande av tre storföretag: Schibsted, stenbecksfärens MTG och framförallt Bonniers (äger bland annat DN, Expressen, GT, Sydsvenskan, filmbolaget SF, Albert Bonniers förlag, Veckorevyn, Dagens Industri, Stockholm City, Mix Megapol, TV 4 och Sveriges största mediegranskande tidning: Resumé)
Det är vinstintressena som styr dessa mediekoncerner och inte viljan att granska makthavare och bistå medborgare med kvalitativ samhällsinformation.
Sedan 70-talet har lönsamhetskravet ökat från 10 procent till 30 procent. Samtidigt har medierna också gjort sig beroende av storföretagens reklampengar för att finansiera sin verksamhet. Bonnierägda DN får 70 procent av sin verksamhet finansierad genom reklam.
Det är inte bara det faktum att över 80 procent av Sveriges tidningar är borgerliga som gör att opinionsbildningen i medierna systematiskt är marknadsliberal. Än viktigare är kanske det faktum att de stora medieföretagen vill ha en politik som gynnar dem. Att släppa fram en grundläggande kritik mot konsumtionssamhället vore som att såga av sin egen gren.
Mediekoncernernas intresse av att göra maximal vinst har utvecklats till en politisk agenda som är en kopia av den nyliberala "enda vägens politik" som dominerat vårt samhälle sedan 80-talet. I sina försök att vara objektiva anpassar sig journalisterna enbart efter det som anses vara normen i tidningar och tv.
Globalt sett har vi även kunnat se hur mediekoncernernas jakt efter vinst slagit över till fjäsk för diktaturer. Kina är ett land med en miljard medborgare och därmed en väldigt attraktiv marknad för de transnationella mediekoncernerna. När mediekoncernen Disney gjorde filmen Kundun, som starkt kritiserade Kinas ockupation av Tibet, stängdes de av från Kinas marknad i två år. Sedan dess har kritiken mot Kina i Disneys medier lyst med sin frånvaro. Mediemogulen Rupert Murdoch sägs dessutom vara en av de flitigaste middagsgästerna hos de kinesiska makthavarna.
Precis som fallet är hos många andra transnationella storföretag prioriterar de stora globala mediekoncernerna kortsiktiga vinstintressen framför mänskliga rättigheter.
Den ultimata konsekvensen av mediekoncernernas vinstjakt ser vi dock i den undermåliga journalistiken. Ytliga reportage premieras, då man enkelt kan skapa rubriker som fångar folks intressen, samtidigt som man slipper ägna sig åt tidskrävande grävande journalistik. Djupare analyser om svältkatastrofer eller andra strukturella problem tas helt enkelt inte upp.
Det som ger mest profit är det som tar minst tid att producera och säljs till flest. Mediernas samhällsuppgift i en demokrati är i dagsläget försumbar.
Situationen i det svenska medielandskapet är demokratiskt ohållbar. Sverige är ett av de få länder som saknar en lag som begränsar ägarkoncentrationen i media och det är hög tid att vårt land skaffar det!
Det behövs även en höjning och omfördelning av presstödet så att mer går till småtidningar och internettidningar, samt införandet av en public service-tidning på riksnivå, vilket skulle innebära att åtminstone en stor tidning inte styrs av vinstintressen eller är beroende av reklampengar.
En medial bredd, med en mångfald av politiska och kulturella inriktningar är nödvändig i en välfungerande demokrati. Mediernas marknadsfundamentalistiska mentalitet utgör det förmodligen allra största hotet mot vår demokrati.
För att en förändring ska bli möjlig krävs en radikal utomparlamentarisk rörelse för en medial mångfald, samt modiga politiker som vågar sätta sig emot mediemakten och inse att de faktiskt arbetar i allmänhetens och inte massmediernas tjänst.
Maktkoncentrationen inom medierna måste brytas snarast möjligt och medierna måste återigen börja prioritera samhällsgranskning framför vinstintressen. Vill vi förhindra uppkomsten av en marknadens diktatur måste vi arbeta snabbt. Det är bråttom, men inte för sent.
Alexander Chamberland, Språkrör Grön Ungdom
________________________________________________________________
Artikeln har förut publicerats på vagvalvanster.se.
Mediekritik måste föras upp på den politiska dagordningen
2005-09-13
Sedan 80-talet har vi kunnat se hur samhället och politiken genomgått en tydlig högerförskjutning. Skälen till att det blivit så är visserligen många, men det beror i stort på att de borgerliga har tagit över problemformuleringsföreträdet, makten över berättelsen om världen. Den främsta kanalen för den borgerliga opinionsbildningen är medierna. 81 procent av våra dagstidningar är borgerliga och vi måste börja se denna likriktning som det stora demokratiproblemet som det de facto är. I en välfungerande demokrati bör det väl trots allt vara så att medierna präglas av en mångfald av kulturella och politiska åsikter?
Men det är kanske inte i den borgerliga likriktningen som det största strukturella problemet med dagens medier finns. Som i så många andra delar av dagens samhälle är det nämligen så att mediernas främsta mål är att vinstmaximera. Ytliga reportage premieras, då tidningarna enkelt kan skapa rubriker som fångar folks intressen, samtidigt som medieföretagen slipper lägga resurser på tidskrävande grävande journalistik. Betoning läggs på skandaler, kändisar och konflikter på bekostnad av djupgående analyser, kvalitativ samhällsinformation och granskning av makthavare. Vinsten maximeras, men demokratin blir lidande. I en välfungerande demokrati kan man ju tycka att medierna har ett ansvar att kritiskt granska makthavare och uppmuntra politiskt debatt. Man kan ju även tycka att de borde lägga ner mer pengar på journalisterna så att dessa kan få den tid som krävs för att göra ett bra journalistiskt arbete. Världen är ju trots allt större än nackenchocker, Stockholmsbörsen och sensationella terrorangrepp.
Tyvärr stannar inte problemen där. Sverige präglas av en extrem mediekoncentration, där tre medieföretag äger i stort sett alla massmedier. Störst är Bonniers som bland annat äger TV4, GT, Mix Megapol, Veckorevyn, Amelia, Expressen, DN, Dagens Industri, Stockholm City, Sydsvenska Dagbladet, filmbolaget SF, samt flera bokförlag. Mest bekymrande är dock kanske att de även ger ut Stora Journalistpriset, äger Resumé, som är Sveriges största mediegranskande tidning, samt kontrollerar tidskriftsdistributören Tidsam, som nästintill har monopol på tidskriftsdistribution.
Det är skamligt att Sverige är en av de få demokratierna som helt saknar lagstiftning mot ägarkoncentration i media (till och med USA och Italien har det). Vilken dag som helst kan hela det svenska medieutbudet - förutom public service - köpas upp av någon av de stora globala mediejättarna, som exempelvis Rupert Murdochs News Corporation, vars alla 175 tidningar uttryckte stöd för Irakkriget på ledarsidorna. Den risken bör vi inte ta och om demokratin i Sverige ska kunna kallas för välfungerande måste makten över medierna spridas.
Vi systemkritiker har alla enormt mycket att tjäna på ett mångfaldsrikt medieutbud, där kvalitativ samhällsinformation prioriteras framför blinda profitintressen. Det ligger mycket i orden "Vad man än, som systemkritiker, tycker är den viktigaste politiska frågan, så bör man tycka att mediereform är den näst viktigaste frågan. Därför att en förändring av medierna gör sannolikheten att det blir en förändring i ens politiska hjärtefråga betydligt större." För mig har det varit smärtsamt tydligt då mina hjärtefrågor råkar vara global rättvisa, feminism och djurrätt - tre frågor som medierna motarbetar extra mycket.
Min bild är att det behövs en stark mediekritisk folkrörelse. I oktober, november och december åker jag på en mediekritisk turné, med målsättningen att starta igång ett partipolitiskt obundet mediekritiskt nätverk på nationell nivå. Formerna är än så länge oklara men frågor som nätverket kan tänkas arbeta för är en lagstiftning mot ägarkoncentrationen i media, införandet av en public service tidning på riksnivå, som inte styrs av vinstintressen eller är beroende av reklampengar, samt en höjning och omfördelning av presstödet så att mer går till små och nystartade tidningar, inklusive nättidningar. Viktigast är dock kanske att det startas ett forum för idédebatt och att vi skapar verktyg för att föra upp mediefrågan på den politiska dagordningen, där den hör hemma.
Mediernas marknadsfundamentalistiska mentalitet utgör det förmodligen allra största hotet mot vår demokrati. Om en annan värld ska bli möjlig, är en förändring av medieutbudet nödvändig. Världen består av berättelser. Vi måste befria våra sinnen från maktens berättelser och ta upp kampen för att föra fram vår alternativa berättelse om hur världen ser ut. Först då kan våra visioner bli verklighet.
Alexander Chamberland
Språkrör Grön Ungdom
________________________________________________________________
Red: Dessa texter återpublicerade ovan med Alexander Chamberlands godkännande. |
|
| Back to top |
|
|
Leif Erlingsson
Site Admin
Joined: 28 Jul 2005
Posts: 302
Location: Tullinge, Botkyrka
|
| Posted: Wed, 2005 Oct 19 12:42:26 Post subject: Lysande av Al Gore om media |
|
|
Länk till detta inlägg: http://mediekritik.lege.net/viewtopic.php?p=80#80
Lysande av Al Gore om media
Olydig skrev för några dagar sedan - fredag, oktober 07, 2005 - bra om Al Gores tal tidigare den veckan:
| Olydig, fredag, oktober 07, 2005, wrote: | Al Gore höll tidigare i veckan ett lysande tal om medias roll i samhället. Hur jakten på profit påverkar relationen mellan politiker, media och allmänheten. Att vi lever i förenklingens tidevarv där nyheter ständigt blandas med nöje, tills man inte längre kan urskilja vad som är vad.
| Al Gore wrote: | Clearly, the purpose of television news is no longer to inform the American people or serve the public interest. It is to "glue eyeballs to the screen" in order to build ratings and sell advertising. If you have any doubt, just look at what's on: The Robert Blake trial. The Laci Peterson tragedy. The Michael Jackson trial. The Runaway Bride. The search in Aruba. The latest twist in various celebrity couplings, and on and on and on.
And more importantly, notice what is not on: the global climate crisis, the nation's fiscal catastrophe, the hollowing out of America's industrial base, and a long list of other serious public questions that need to be addressed by the American people. |
Att nyheterna domineras av ett fåtal aktörer som alla har ett mål i sikte: vinstmaximering. Med den inställningen finns inte tid för debatt och djupgående rapportering; det finns inga pengar att tjäna på det.
| Al Gore wrote: | | Ironically, television programming is actually more accessible to more people than any source of information has ever been in all of history. But here is the crucial distinction: it is accessible in only one direction; there is no true interactivity, and certainly no conversation. |
Talet är en svidande kritik mot Bushadministrationen som skrämt medier till tystnad, eller förvandlat dem till regelrätta propagandaorgan.
| Al Gore wrote: | | The present executive branch has made it a practice to try and control and intimidate news organizations: from PBS to CBS to Newsweek. They placed a former male escort in the White House press pool to pose as a reporter - and then called upon him to give the president a hand at crucial moments. They paid actors to make make phony video press releases and paid cash to some reporters who were willing to take it in return for positive stories. |
Hur 30 sekunders reklaminslag har blivit politikers enda kontakt med sina väljare. Resultatet har blivit att rika blir klart överrepresenterade i politiken, då de är de enda som har råd att köpa reklamplats.
Jag kan rekommendera alla att ta tio minuter till att läsa talet. Mycket av vad han säger har direkt relevans även i Sverige. Mediebilden här är lika illa. Vi sänder debattprogram på TV där tre-fyra ämnen skall avhandlas under den timme som programmet har på sig. Nyheterna är späckade av icke-nyheter om diverse dokusåpastjärnor och allsköns faits divers, för att låna från Pierre Bourdieu.
| Al Gore wrote: | | The subjugation of news by entertainment seriously harms our democracy: it leads to dysfunctional journalism that fails to inform the people. |
|
HELA TALET FÖLJER NEDAN:
BuzzFlash News Alert
October 5, 2005
Al Gore on The Threat to American Democracy
"The subjugation of news by entertainment seriously harms our democracy: it leads to dysfunctional journalism that fails to inform the people."
A BUZZFLASH NEWS ALERT
Remarks by Al Gore as prepared
Associated Press / The Media Center
October 5, 2005
I came here today because I believe that American democracy is in grave danger. It is no longer possible to ignore the strangeness of our public discourse . I know that I am not the only one who feels that something has gone basically and badly wrong in the way America's fabled "marketplace of ideas" now functions.
How many of you, I wonder, have heard a friend or a family member in the last few years remark that it's almost as if America has entered " an alternate universe"?
I thought maybe it was an aberration when three-quarters of Americans said they believed that Saddam Hussein was responsible for attacking us on September 11, 2001. But more than four years later, between a third and a half still believe Saddam was personally responsible for planning and supporting the attack.
At first I thought the exhaustive, non-stop coverage of the O.J. trial was just an unfortunate excess that marked an unwelcome departure from the normal good sense and judgment of our television news media. But now we know that it was merely an early example of a new pattern of serial obsessions that periodically take over the airwaves for weeks at a time.
Are we still routinely torturing helpless prisoners, and if so, does it feel right that we as American citizens are not outraged by the practice? And does it feel right to have no ongoing discussion of whether or not this abhorrent, medieval behavior is being carried out in the name of the American people? If the gap between rich and poor is widening steadily and economic stress is mounting for low-income families, why do we seem increasingly apathetic and lethargic in our role as citizens?
On the eve of the nation's decision to invade Iraq, our longest serving senator, Robert Byrd of West Virginia, stood on the Senate floor asked: "Why is this chamber empty? Why are these halls silent?"
The decision that was then being considered by the Senate with virtually no meaningful debate turned out to be a fateful one. A few days ago, the former head of the National Security Agency, Retired Lt. General William Odom, said, "The invasion of Iraq, I believe, will turn out to be the greatest strategic disaster in U.S. history."
But whether you agree with his assessment or not, Senator Byrd's question is like the others that I have just posed here: he was saying, in effect, this is strange, isn't it? Aren't we supposed to have full and vigorous debates about questions as important as the choice between war and peace?
Those of us who have served in the Senate and watched it change over time, could volunteer an answer to Senator Byrd's two questions: the Senate was silent on the eve of war because Senators don't feel that what they say on the floor of the Senate really matters that much any more. And the chamber was empty because the Senators were somewhere else: they were in fundraisers collecting money from special interests in order to buy 30-second TVcommercials for their next re-election campaign.
In the aftermath of Hurricane Katrina, there was - at least for a short time - a quality of vividness and clarity of focus in our public discourse that reminded some Americans - including some journalists - that vividness and clarity used to be more common in the way we talk with one another about the problems and choices that we face. But then, like a passing summer storm, the moment faded.
In fact there was a time when America's public discourse was consistently much more vivid, focused and clear. Our Founders, probably the most literate generation in all of history, used words with astonishing precision and believed in the Rule of Reason.
Their faith in the viability of Representative Democracy rested on their trust in the wisdom of a well-informed citizenry. But they placed particular emphasis on insuring that the public could be well-informed. And they took great care to protect the openness of the marketplace of ideas in order to ensure the free-flow of knowledge.
The values that Americans had brought from Europe to the New World had grown out of the sudden explosion of literacy and knowledge after Gutenberg's disruptive invention broke up the stagnant medieval information monopoly and triggered the Reformation, Humanism, and the Enlightenment and enshrined a new sovereign: the "Rule of Reason."
Indeed, the self-governing republic they had the audacity to establish was later named by the historian Henry Steele Commager as "the Empire of Reason."
Our founders knew all about the Roman Forum and the Agora in ancient Athens. They also understood quite well that in America, our public forum would be an ongoing conversation about democracy in which individual citizens would participate not only by speaking directly in the presence of others -- but more commonly by communicating with their fellow citizens over great distances by means of the printed word. Thus they not only protected Freedom of Assembly as a basic right, they made a special point - in the First Amendment - of protecting the freedom of the printing press.
Their world was dominated by the printed word. Just as the proverbial fish doesn't know it lives in water, the United States in its first half century knew nothing but the world of print: the Bible, Thomas Paine's fiery call to revolution, the Declaration of Independence, our Constitution , our laws, the Congressional Record, newspapers and books.
Though they feared that a government might try to censor the printing press - as King George had done - they could not imagine that America's public discourse would ever consist mainly of something other than words in print.
And yet, as we meet here this morning, more than 40 years have passed since the majority of Americans received their news and information from the printed word. Newspapers are hemorrhaging readers and, for the most part, resisting the temptation to inflate their circulation numbers. Reading itself is in sharp decline, not only in our country but in most of the world. The Republic of Letters has been invaded and occupied by television.
Radio, the internet, movies, telephones, and other media all now vie for our attention - but it is television that still completely dominates the flow of information in modern America. In fact, according to an authoritative global study, Americans now watch television an average of four hours and 28 minutes every day -- 90 minutes more than the world average.
When you assume eight hours of work a day, six to eight hours of sleep and a couple of hours to bathe, dress, eat and commute, that is almost three-quarters of all the discretionary time that the average American has. And for younger Americans, the average is even higher.
The internet is a formidable new medium of communication, but it is important to note that it still doesn't hold a candle to television. Indeed, studies show that the majority of Internet users are actually simultaneously watching television while they are online. There is an important reason why television maintains such a hold on its viewers in a way that the internet does not, but I'll get to that in a few minutes.
Television first overtook newsprint to become the dominant source of information in America in 1963. But for the next two decades, the television networks mimicked the nation's leading newspapers by faithfully following the standards of the journalism profession. Indeed, men like Edward R. Murrow led the profession in raising the bar.
But all the while, television's share of the total audience for news and information continued to grow -- and its lead over newsprint continued to expand. And then one day, a smart young political consultant turned to an older elected official and succinctly described a new reality in America's public discourse: "If it's not on television, it doesn't exist."
But some extremely important elements of American Democracy have been pushed to the sidelines. And the most prominent casualty has been the " marketplace of ideas" that was so beloved and so carefully protected by our Founders. It effectively no longer exists.
It is not that we no longer share ideas with one another about public matters; of course we do. But the "Public Forum" in which our Founders searched for general agreement and applied the Rule of Reason has been grossly distorted and "restructured" beyond all recognition.
And here is my point: it is the destruction of that marketplace of ideas that accounts for the "strangeness" that now continually haunts our efforts to reason together about the choices we must make as a nation.
Whether it is called a Public Forum, or a "Public Sphere" , or a marketplace of ideas, the reality of open and free public discussion and debate was considered central to the operation of our democracy in America's earliest decades.
In fact, our first self-expression as a nation - "We the People" - made it clear where the ultimate source of authority lay. It was universally understood that the ultimate check and balance for American government was its accountability to the people. And the public forum was the place where the people held the government accountable. That is why it was so important that the marketplace of ideas operated independent from and beyond the authority of government.
The three most important characteristics of this marketplace of ideas were:
1) It was open to every individual, with no barriers to entry, save the necessity of literacy. This access, it is crucial to add, applied not only to the receipt of information but also to the ability to contribute information directly into the flow of ideas that was available to all;
2) The fate of ideas contributed by individuals depended, for the most part, on an emergent Meritocracy of Ideas. Those judged by the market to be good rose to the top, regardless of the wealth or class of the individual responsible for them;
3) The accepted rules of discourse presumed that the participants were all governed by an unspoken duty to search for general agreement. That is what a "Conversation of Democracy" is all about.
What resulted from this shared democratic enterprise was a startling new development in human history: for the first time, knowledge regularly mediated between wealth and power.
The liberating force of this new American reality was thrilling to all humankind. Thomas Jefferson declared, "I have sworn upon the alter of God eternal hostility against every form of tyranny over the mind of man."
It ennobled the individual and unleashed the creativity of the human spirit. It inspired people everywhere to dream of what they could yet become. And it emboldened Americans to bravely explore the farther frontiers of freedom - for African Americans, for women, and eventually, we still dream, for all.
And just as knowledge now mediated between wealth and power, self-government was understood to be the instrument with which the people embodied their reasoned judgments into law. The Rule of Reason under-girded and strengthened the rule of law.
But to an extent seldom appreciated, all of this - including especially the ability of the American people to exercise the reasoned collective judgments presumed in our Founders' design -- depended on the particular characteristics of the marketplace of ideas as it operated during the Age of Print.
Consider the rules by which our present "public forum" now operates, and how different they are from the forum our Founders knew. Instead of the easy and free access
individuals had to participate in the national conversation by means of the printed word, the world of television makes it virtually impossible for individuals to take part in what passes for a national conversation today.
Inexpensive metal printing presses were almost everywhere in America. They were easily accessible and operated by printers eager to typeset essays, pamphlets, books or flyers.
Television stations and networks, by contrast, are almost completely inaccessible to individual citizens and almost always uninterested in ideas contributed by individual citizens.
Ironically, television programming is actually more accessible to more people than any source of information has ever been in all of history. But here is the crucial distinction: it is accessible in only one direction; there is no true interactivity, and certainly no conversation.
The number of cables connecting to homes is limited in each community and usually forms a natural monopoly. The broadcast and satellite spectrum is likewise a scarce and limited resource controlled by a few. The production of programming has been centralized and has usually required a massive capital investment. So for these and other reasons, an ever-smaller number of large corporations control virtually all of the television programming in America.
Soon after television established its dominance over print, young people who realized they were being shut out of the dialogue of democracy came up with a new form of expression in an effort to join the national conversation: the "demonstration." This new form of expression, which began in the 1960s, was essentially a poor quality theatrical production designed to capture the attention of the television cameras long enough to hold up a sign with a few printed words to convey, however plaintively, a message to the American people. Even this outlet is now rarely an avenue for expression on national television.
So, unlike the marketplace of ideas that emerged in the wake of the printing press, there is virtually no exchange of ideas at all in television's domain. My partner Joel Hyatt and I are trying to change that - at least where Current TV is concerned. Perhaps not coincidentally, we are the only independently owned news and information network in all of American television.
It is important to note that the absence of a two-way conversation in American television also means that there is no "meritocracy of ideas" on television. To the extent that there is a "marketplace" of any kind for ideas on television, it is a rigged market, an oligopoly, with imposing barriers to entry that exclude the average citizen.
The German philosopher, Jurgen Habermas, describes what has happened as "the refeudalization of the public sphere." That may sound like gobbledygook, but it's a phrase that packs a lot of meaning. The feudal system which thrived before the printing press democratized knowledge and made the idea of America thinkable, was a system in which wealth and power were intimately intertwined, and where knowledge played no mediating role whatsoever. The great mass of the people were ignorant. And their powerlessness was born of their ignorance.
It did not come as a surprise that the concentration of control over this powerful one-way medium carries with it the potential for damaging the operations of our democracy. As early as the 1920s, when the predecessor of television, radio, first debuted in the United States, there was immediate apprehension about its potential impact on democracy. One early American student of the medium wrote that if control of radio were concentrated in the hands of a few, "no nation can be free."
As a result of these fears, safeguards were enacted in the U.S. -- including the Public Interest Standard, the Equal Time Provision, and the Fairness Doctrine - though a half century later, in 1987, they were effectively repealed. And then immediately afterwards, Rush Limbaugh and other hate-mongers began to fill the airwaves.
And radio is not the only place where big changes have taken place. Television news has undergone a series of dramatic changes. The movie " Network," which won the Best Picture Oscar in 1976, was presented as a farce but was actually a prophecy. The journalism profession morphed into the news business, which became the media industry and is now completely owned by conglomerates.
The news divisions - which used to be seen as serving a public interest and were subsidized by the rest of the network - are now seen as profit centers designed to generate revenue and, more importantly, to advance the larger agenda of the corporation of which they are a small part. They have fewer reporters, fewer stories, smaller budgets, less travel, fewer bureaus, less independent judgment, more vulnerability to influence by management, and more dependence on government sources and canned public relations hand-outs. This tragedy is compounded by the ironic fact that this generation of journalists is the best trained and most highly skilled in the history of their profession. But they are usually not allowed to do the job they have been trained to do.
The present executive branch has made it a practice to try and control and intimidate news organizations: from PBS to CBS to Newsweek. They placed a former male escort in the White House press pool to pose as a reporter - and then called upon him to give the president a hand at crucial moments. They paid actors to make make phony video press releases and paid cash to some reporters who were willing to take it in return for positive stories. And every day they unleash squadrons of digital brownshirts to harass and hector any journalist who is critical of the President.
For these and other reasons, The US Press was recently found in a comprehensive international study to be only the 27th freest press in the world. And that too seems strange to me.
Among the other factors damaging our public discourse in the media, the imposition by management of entertainment values on the journalism profession has resulted in scandals, fabricated sources, fictional events and the tabloidization of mainstream news. As recently stated by Dan Rather - who was, of course, forced out of his anchor job after angering the White House - television news has been "dumbed down and tarted up."
The coverage of political campaigns focuses on the "horse race" and little else. And the well-known axiom that guides most local television news is "if it bleeds, it leads." (To which some disheartened journalists add, "If it thinks, it stinks.")
In fact, one of the few things that Red state and Blue state America agree on is that they don't trust the news media anymore.
Clearly, the purpose of television news is no longer to inform the American people or serve the public interest. It is to "glue eyeballs to the screen" in order to build ratings and sell advertising. If you have any doubt, just look at what's on: The Robert Blake trial. The Laci Peterson tragedy. The Michael Jackson trial. The Runaway Bride. The search in Aruba. The latest twist in various celebrity couplings, and on and on and on.
And more importantly, notice what is not on: the global climate crisis, the nation's fiscal catastrophe, the hollowing out of America's industrial base, and a long list of other serious public questions that need to be addressed by the American people.
One morning not long ago, I flipped on one of the news programs in hopes of seeing information about an important world event that had happened earlier that day. But the lead story was about a young man who had been hiccupping for three years. And I must say, it was interesting; he had trouble getting dates. But what I didn't see was news.
This was the point made by Jon Stewart, the brilliant host of "The Daily Show," when he visited CNN's "Crossfire": there should be a distinction between news and entertainment.
And it really matters because the subjugation of news by entertainment seriously harms our democracy: it leads to dysfunctional journalism that fails to inform the people. And when the people are not informed, they cannot hold government accountable when it is incompetent, corrupt, or both.
One of the only avenues left for the expression of public or political ideas on television is through the purchase of advertising, usually in 30-second chunks. These short commercials are now the principal form of communication between candidates and voters. As a result, our elected officials now spend all of their time raising money to purchase these ads.
That is why the House and Senate campaign committees now search for candidates who are multi-millionaires and can buy the ads with their own personal resources. As one consequence, the halls of Congress are now filling up with the wealthy.
Campaign finance reform, however well it is drafted, often misses the main point: so long as the only means of engaging in political dialogue is through purchasing expensive television advertising, money will continue by one means or another to dominate American politic s. And ideas will no longer mediate between wealth and power.
And what if an individual citizen, or a group of citizens wants to enter the public debate by expressing their views on television? Since they cannot simply join the conversation, some of them have resorted to raising money in order to buy 30 seconds in which to express their opinion. But they are not even allowed to do that.
Moveon.org tried to buy ads last year to express opposition to Bush's Medicare proposal which was then being debated by Congress. They were told "issue advocacy" was not permissible. Then, one of the networks that had refused the Moveon ad began running advertisements by the White House in favor of the President's Medicare proposal. So Moveon complained and the White House ad was temporarily removed. By temporary, I mean it was removed until the White House complained and the network immediately put the ad back on, yet still refused to present the Moveon ad.
The advertising of products, of course, is the real purpose of television. And it is difficult to overstate the extent to which modern pervasive electronic advertising has reshaped our society. In the 1950s, John Kenneth Galbraith first described the way in which advertising has altered the classical relationship by which supply and demand are balanced over time by the invisible hand of the marketplace. According to Galbraith, modern advertising campaigns were beginning to create high levels of demand for products that consumers never knew they wanted, much less needed.
The same phenomenon Galbraith noticed in the commercial marketplace is now the dominant fact of life in what used to be America's marketplace for ideas. The inherent value or validity of political propositions put forward by candidates for office is now largely irrelevant compared to the advertising campaigns that shape the perceptions of voters.
Our democracy has been hallowed out. The opinions of the voters are, in effect, purchased, just as demand for new products is artificially created. Decades ago Walter Lippman wrote, "the manufacture of consent.was supposed to have died out with the appearance of democracy.but it has not died out. It has, in fact, improved enormously in technique.under the impact of propaganda, it is no longer plausible to believe in the original dogma of democracy."
Like you, I recoil at Lippman's cynical dismissal of America's gift to human history. But in order to reclaim our birthright, we Americans must resolve to repair the systemic decay of the public forum and create new ways to engage in a genuine and not manipulative conversation about our future. Americans in both parties should insist on the re-establishment of respect for the Rule of Reason. We must, for example, stop tolerating the rejection and distortion of science. We must insist on an end to the cynical use of pseudo studies known to be false for the purpose of intentionally clouding the public's ability to discern the truth.
I don't know all the answers, but along with my partner, Joel Hyatt, I am trying to work within the medium of television to recreate a multi-way conversation that includes individuals and operates according to a meritocracy of ideas. If you would like to know more, we are having a press conference on Friday morning at the Regency Hotel.
We are learning some fascinating lessons about the way decisions are made in the television industry, and it may well be that the public would be well served by some changes in law and policy to stimulate more diversity of viewpoints and a higher regard for the public interest. But we are succeeding within the marketplace by reaching out to individuals and asking them to co-create our network.
The greatest source of hope for reestablishing a vigorous and accessible marketplace for ideas is the Internet. Indeed, Current TV relies on video streaming over the Internet as the means by which individuals send us what we call viewer-created content or VC squared. We also rely on the Internet for the two-way conversation that we have every day with our viewers enabling them to participate in the decisions on programming our network.
I know that many of you attending this conference are also working on creative ways to use the Internet as a means for bringing more voices into America's ongoing conversation. I salute you as kindred spirits and wish you every success.
I want to close with the two things I've learned about the Internet that are most directly relevant to the conference that you are having here today.
First, as exciting as the Internet is, it still lacks the single most powerful characteristic of the television medium; because of its packet-switching architecture, and its continued reliance on a wide variety of bandwidth connections (including the so-called "last mile" to the home), it does not support the real-time mass distribution of full-motion video.
Make no mistake, full-motion video is what makes television such a powerful medium. Our brains - like the brains of all vertebrates - are hard-wired to immediately notice sudden movement in our field of vision. We not only notice, we are compelled to look. When our evolutionary predecessors gathered on the African savanna a million years ago and the leaves next to them moved, the ones who didn't look are not our ancestors. The ones who did look passed on to us the genetic trait that neuroscientists call "the establishing reflex." And that is the brain syndrome activated by television continuously - sometimes as frequently as once per second. That is the reason why the industry phrase, "glue eyeballs to the screen," is actually more than a glib and idle boast. It is also a major part of the reason why Americans watch the TV screen an average of four and a half hours a day.
It is true that video streaming is becoming more common over the Internet, and true as well that cheap storage of streamed video is making it possible for many young television viewers to engage in what the industry calls "time shifting" and personalize their television watching habits. Moreover, as higher bandwidth connections continue to replace smaller information pipelines, the Internet's capacity for carrying television will continue to dramatically improve. But in spite of these developments, it is television delivered over cable and satellite that will continue for the remainder of this decade and probably the next to be the dominant medium of communication in America's democracy. And so long as that is the case, I truly believe that America's democracy is at grave risk.
The final point I want to make is this: We must ensure that the Internet remains open and accessible to all citizens without any limitation on the ability of individuals to choose the content they wish regardless of the Internet service provider they use to connect to the Worldwide Web. We cannot take this future for granted. We must be prepared to fight for it because some of the same forces of corporate consolidation and control that have distorted the television marketplace have an interest in controlling the Internet marketplace as well. Far too much is at stake to ever allow that to happen.
We must ensure by all means possible that this medium of democracy's future develops in the mold of the open and free marketplace of ideas that our Founders knew was essential to the health and survival of freedom.
A BUZZFLASH NEWS ALERT
________________________________________________________________
Fight Ignorance: READ BUZZFLASH.COM
SUPPORT INDEPENDENT MEDIA: CLICK HERE TO SEE HOW
(In accordance with Title 17 U.S.C. Section 107, this material is distributed without profit to those who have expressed a prior interest in receiving the included information for research and educational purposes.) |
|
| Back to top |
|
|
|
|
You cannot post new topics in this forum
You cannot reply to topics in this forum
You cannot edit your posts in this forum
You cannot delete your posts in this forum
You cannot vote in polls in this forum
|
Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
|
