http://mediekritik.lege.net/
Mediekritik diskussioner
 
 FAQFAQ   SearchSearch   MemberlistMemberlist   UsergroupsUsergroups   RegisterRegister 
 ProfileProfile   Log in to check your private messagesLog in to check your private messages   Log inLog in 
 OBS att texter som är äldre än några dagar gamla ofta spärras för editering, så att länkar hit garanteras referera till det avsedda materialet.

Liten krönika om en resa

 
Post new topic   Reply to topic    http://mediekritik.lege.net/ Forum Index -> Mediekritik
View previous topic :: View next topic  
Author Message
Leif Erlingsson
Site Admin


Joined: 28 Jul 2005
Posts: 302
Location: Tullinge, Botkyrka

PostPosted: Sun, 2006 Jul 23 2:07:22    Post subject: Liten krönika om en resa Reply with quote

Liten krönika om en resa
av Astrid Boman
2006-07-18 23:36:50

Hemma igen i lilla USA. Jag har varit över till det landet jag skriver så mycket skit om. Det tänker jag fortsätta med, skriva skit alltså.

Det finns inte så mycket gott att säga. Jo, människorna var artiga och trevliga åtminstone i Boston där jag vistades större delen av tiden. Boston är för övrigt den enda stad i världen där man kan åka utefter Highway, med en infödd Bostonbo som guide, köra fel och hamna i ett
bussgarage. I Boston tycker man att det är onödigt med vägskyltar och gatorna är under ständig ombyggnad.

Naturen var fantastisk. Havet, bergen, träden, allt var stort och mycket. De små städerna vi passerade på vår väg från Newark till Lexington låg inbäddade i grönska. Jag undrar om det alls var möjligt att se dessa städer från luften.

Lexington är en universitetsstad, också den inbäddad i grönska. Det är mest välsituerade människor som bor där. Jag frågade en medicine doktor om vad han ansåg om USA:s president och den politik han för. Han svarade att han skötte sitt arbete och att regeringen inte besvärade honom, därför besvärade han inte heller regeringen. I det demokratiska Lexington var de mer oroade över sin konservative guvernör.

Det är nämligen så i USA att regeringen inte har att göra med delstaternas sjukvård, skolor eller infrastruktur över huvudtaget. Det enda regeringen ska göra är att sköta utrikespolitiken dvs. som läget är nu, föra krig. De med pengar behöver heller inte skicka sina söner och döttrar för att bli slaktare eller för att slaktas.

Är du rik och frisk i USA kan du ha ett bra liv. Är du rik och blir sjuk kan du förlora allt.

Sjukskrivning existerar inte. Man använder sin semester till att vara sjuk. Räcker den inte till får man hoppas att man har så pass på kistbotten att man klarar sig. Nu har man faktiskt förbättrat tillvaron lite för de sjuka. Det går inte längre att avskeda någon på grund av sjukdom. Och är man utblottad kan man få hjälp från socialen så pass att man överlever, men så mycket mer är det inte. Jag träffade en kvinna på en järnvägsbänk. Hon hade en ryggskada och kunde inte längre arbeta. Jag pratade om sjukpension. Hon begrep inte alls. Hennes man arbetade därför kunde de klara sig.

Men de fattiga då, kanske ni undrar. Hur lever de? Man ska inte vara fattig i USA och framför allt inte svart och fattig. De svarta i New Orleans som överlevde orkanen Katarina har fortfarande inte fått hjälp av staten. De har inte arbeten eller bostäder. Istället har man satt in nationalgardet mot dem som kämpar för att överleva. Man mördar de som desperat försöker att klara sig i stället för att sätta in nödvändiga sociala resurser. En kongressledamot lär ha yttrat: Gud gjorde det vi inte klarade av.... (Enl. Washington Post lördagen den 10 september 2005 sidan A04 var det Rep. Richard H. Baker, gammal republikan från Baton Rouge, som sa att "We finally cleaned up public housing in New Orleans. We couldn't do it, but God did.".)

Ja, har man Gud på sin sida kan man väl begå vilka brott som helst.

Det finns numera en lag i USA som tillåter staten USA att utan bevis om brott arrestera utländska medborgare som byter flyg på USA:s mark. Man kan hålla dessa människor i fängsligt förvar på obegränsad tid. Man behöver inte heller anlita advokat eller förse den fängslade med humanitära behov såsom mat........................

Ja, vad ska jag skriva. De orden jag vill pränta finns inte. Jag vill bara säga att de som tiger är lika skyldiga som de ondskefulla element som styr världen. En dag faller förlåten och allt uppdagas även för de minst seende. Då kan ingen säga: Vi visste ingenting. För man vet, men väljer den brottsliga tystnaden.

Abort är förbjuden nu i de flesta delstater. Men har man barn är det fult och snuskigt att amma dem. Jag såg de protesterande mödrarna. Dag ut och dag in satt de utanför en affär i Boston och ammade offentligt sina små. Det var en skön syn. Feta, rödbrusiga äldre gentlemän skyndade förbi med mungiporna nere vid knävecken.

New York var dock den mest intressanta platsen. Där träffar man mycket folk eftersom de flesta New Yorkbor vistas utomhus för det mesta. Lägenheterna är så små att de inte är platser att umgås i. Där fick jag veta av en man, att det bildats grupper i USA som kräver en oberoende utredning av dådet mot WTC. Jag fick en del nya fakta att lägga till de gamla (artikeln "Kriget mot terrorismen är en bluff" finns i Riktpunkt nr 9 2005 samt nättidningen Blaskan nr 12 2005 (sök på Kriget mot terrorismen är en bluff med Google) samt bl.a. på denna och på denna länk).

Jag fick veta att ögonvittnet William Rodriques befann sig i den ena byggnaden på nedersta våningen när planet körde in i skyskrapan. Han berättade att han hört ca. tio explosioner och att det samtidigt som planet kraschade nittio våningar upp hördes en explosion på det nedre planet. Det finns ingen anledning att betvivla hans uppgifter. Han såg vad han såg. Han berättade vad han såg, omgående, utan att reflektera eller ens vid det tillfället fundera vem som skulle ligga bakom attacken. Han står nu på "No flying list" och har förlorat sitt arbete.

En av de intellektuella i en av de städer jag besökte berättade att om man ifrågasatte "nine eleven" betraktades man som terrorist.

Jag fick också veta att brandmästaren i New York hade protesterat mot att bevismaterial fördes bort från platsen. Stålbalkarna skickades till Kina för nedsmältning och omarbetning innan de var undersökta.

Annars är det väl ingen större skillnad mellan här och där. Vi här i lilla USA har ju vår egen "little Bush Bodström" och våra egna terrorlagar. Vi har vår egen säkerhetspolis som medverkar till att människor skickas till tortyr till CIA:s hemliga fängelser i Rumänien eller Polen. Eller rakt i armarna på Iraks interimregering och torterarna i Abu Ghraib.

Vår svenska polis har ju också börjat uppföra sig som amerikanska soldater. I brist på svart huva lindades en tröja runt ansiktet på den gripne. Sedan klädde de av honom naken, förnedrade och misshandlade honom innan de slängde in honom i cellen. Givetvis var mannen muslim och dessutom oskyldig.

Ja, varför ska man åka över Atlanten? Vi har ju allt här hemma som dom har.
            Astrid Boman
            Boden
(Publicerat med tillstånd.)


Källa: "Some GOP Legislators Hit Jarring Notes in Addressing Katrina"
By Charles Babington
Washington Post Staff Writer
Saturday, September 10, 2005; Page A04
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2005/09/09/AR2005090901930.html
``The latest elected official to step into the swamp was Rep. Richard H. Baker, a 10-term Republican from Baton Rouge. "We finally cleaned up public housing in New Orleans. We couldn't do it, but God did."''
Back to top
View user's profile Send private message Send e-mail Visit poster's website
Display posts from previous:   
Post new topic   Reply to topic    http://mediekritik.lege.net/ Forum Index -> Mediekritik All times are GMT + 2 Hours
Page 1 of 1

 
Jump to:  
You cannot post new topics in this forum
You cannot reply to topics in this forum
You cannot edit your posts in this forum
You cannot delete your posts in this forum
You cannot vote in polls in this forum


Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
HOME          Läs om Intelligentsians blockering här: http://blog.lege.net/          Besök AllaForum!